Att gå sin egen väg!
När man kastas plötsligt in i en stor grupp utav människor som man inte känner, så kan det vara svårt att komma ihåg vem man är.
Det fick jag uppleva idag, även om försökte jag vara fördomsfri till det mesta,
men när jag insåg allt party och lekar som var tydligen synonym med en fräsch student.
Så blev jag förvånad.
Jag hade inte förväntat det, att jag skulle plötsligt planera in framtida utgångar och lekdagar.
Det kändes fel för mig, eftersom jag valde ändå en akademisk miljö för att få en akademisk stimulering.
En utgång gör jag gärna med nära vänner och leka, det kan jag göra när jag har fått barn eller hund.
När de flesta verkade taggade inför allt "kul" och festligt, så kände jag mig udda och undrade främst;
Vart är jämställdhetsföreningen som snackar om genus varje torsdag?
Vart är libertingruppen som diskturerar Markis De Sade's verk medans de smörjer in sina läderkängor?
Vart är hipsterboklubben som recenserar William S Burroughs "Svängd", med senaste plattan av Burzum i bakgrunden och doften utav surdegsbak?
Det var sånt jag hade velat göra.
Visst är alla utgångar och brännbollsturneringar frivilliga och just därför, ska jag lita på min magkänsla.
Gå min egen väg, folk får gärna tycka att jag går miste om saker, men det vet ju jag bäst!
Man ska inte känna sig tvungen att ta emot allt som erbjuds här i livet
och om man känner en brist på möjligheter så får man se till att skapa dem själv!
För mig blir det snart autogiro till Amnesty.
Kommentarer
Erika
BRA SKRIVET!!!!!!
Svar:
sailorwood.blogg.se
john
gött mos emily!
Trackback
