Vissa dagar så känner man att skon klämmer och att alla jobbar kollektivt emot en. Vaknade idag med en stor opepp att göra någonting idag men självklart så kom livet ikapp en och man tvingades ut i kylan för att göra grupparbete. Hela denna vecka har varit lite jobbig, det började med att jag blev totalt negligerad utav servicekontoret på skånetrafiken. Jag har aldrig upplevt att en person knappt säger någonting eller inte alls ser mig i ögonen när jag inte förstår vad som gäller för att förnya ens student-id med sitt busskort men det var just så det hände. Trodde nästan att personen i kassan hade något emot mig och min bild utav serviceyrket rasades totalt isamman. Det slutade med att jag själv körde på en monolog utav spekulationer om vad jag kunde göra i framtiden. Lät väldigt mycket som en dialog med mig själv, haha. 

 

Jag tror även att jag är nära besläktad med björnar eftersom det är såpass kallt ute att jag inte alls vill gå ut. Har även fått välja funktionalitet över stil, vilket drar ner mig lite mer också. Dem gångerna jag har gått ut så har jag frusit rejält och så glider man två steg bakåt när man tar ett steg fram.

Försökte även att se en japansk skräckfilm igår men allting hade undertext förutom berättarrösten. Så jag förstod vad karaktärerna sa för något men jag visste knappt vad det var för karaktärer och vad dem gjorde. Kändes omöjligt att hitta rätt sorts undertexter också.

Jag har tomatsoppa i håret också, men vilken tur att jag har en dusch.

 

Nu känns det lite bättre att få skriva av mig allt. Jag brukar sällan bli lättirriterad men jag skyller på det kalla vädret istället för att säga att det är en viss tid på månaden....