Den sämsta sortens kritik, som jag inte ens vill kalla kritik.
Det känns som att det har ofta diskuterats om utseende och normerna kring det i vår stor sfär av åsikter.
Man skulle kunna dela upp denna diskussion och ämne i tusen bitar, ta olika perspektiv i all oändlighet.
Men det jag vill sammanfatta är min åsikt kring när människor får för sig att kritisera folks utseende, främst i ett kränkande syfte.
För det första så är kränkande kommentarer om ens utseende, i mina öron skräp, jag skulle kanske tro på såna elaka saker när grisar väl kan flyga.
Därför tycker jag att det är viktigt att om någon säger något dumt om ert utseende så tänk kring personens brist på kreativitet, ordval och intelligens. Såna kommentarer är aldrig värda att ta sig till, det är som en bristande morsekod för en döv människa.
Sen till dem som tror att de "hjälper" när dem kommenterar andras utseende, endast för att dem vill ha människor stöpta ur en viss form.
Helt ärligt om de verkligen tror att såna ytliga kommentarer hjälper personen ifråga, så tror jag att det är dem som främst behöver en make-over i personlighet!
Dag 28. En bild på mig förut och nu. Har jag förändrats?
Jag kommer ihåg att jag nyss hade tonat mitt hår mörkbrunt när bilden togs.
Eftersom jag hade tröttnat på att ha en grön dipdye i mitt hår. Så istället för att välja någon annan galen färg, så blev det hederligt brunt men det tycker jag lika mycket om!
Tycker inte att jag ser annorlunda från vad jag gör nu. Denna bild är ju i motljus, så det blir lite svårt att se ytliga skillnader, men samtidigt så tyckte jag att den passade bra på hur jag såg ut just då och vem jag var just då.
Kaka till den som ser en lurvig katt i bakgrunden !!!
Oj, vilken stor skillnad jag ser här!!
Har jag fått en helt annan ögonfärg på denna bild eller så skyller vi rakt av på motljuset i den förra bilden.
Här har jag ju iallafall dip-dye, fast just nu så är ju den mer rosa.
Att jag ständigt förändrar mitt hår, haha.
Den största förändringen syns tyvärr inte på några foton alls och det kommer det aldrig att göra.
För en ytlig förändring är oftast, just det, ytlig.
Däremot om jag hade fått frågan om hur jag har förändrats inombords, så skulle listan bli lång.
Jag tror även att dem största förändringarna sker just i vår personlighet, tankar och drömmar. Just dem förändringarna tycker jag borde väga tyngre än en tydlig förändring i sitt utseende!
Att våga ta plats!
Det finns flera tillfällen jag har känt "vad i helskotta gör jag här?" eller "hoppas jag endast får sitta här och vara tyst". Ibörjan så kanske det ser ut som ens personliga åsikter, men när jag skrapar mer på ytan så märker jag att det kanske handlar om en rädsla att ta plats. Att man ibland kan känna sig malplacerad i vissa miljöer, men att det någonstans bottnar i ens självbild. Att man själv uppfattar att man inte passar in i en viss miljö eller plats. Jag tror att om man visar att man får ta lika mycket plats som dem andra och även visar att "visst jag ser kanske lite malplacerad ut, men det är min fulla rättighet att vara här".
Så kanske den lilla risken att man skulle bli ifrågasatt blir obefintlig.
Man skulle kunna skämta att jag är en minoritet i mitt bostadsområde, men samtidigt så känner jag väl att alla är minoriteter på sätt och vis. Man kan vara en minoritet gällande ålder, kön, etnicitet, religion eller sexualitet. Man kan vara en minoritet där man bor, där man jobbar, där man pluggar etc.
Blir också förvånad när jag blir varnad om området jag bor i och att jag ska vara försiktig. Ska jag vara oförsiktig annars då? Kan liksom se mig själv sparka på en kiosk, vid Lidingö, endast för att jag ej behöver vara försiktig där.
Bara för att man bor i ett område som anses vara utsatt, så är man kanske inte alls som individ utsatt, finns för många andra faktorer som spelar roll för att ens sätta ett sådant märke på folk.
Det är oftast lättare att mäta dessa områden genom strukturella faktorer, så som arbetslöshet, kriminalitet, hälsa och utbildning etc.
Just för att man då försöker syssla med ett stort antal och en generaliserad bild, så ska man alltid ha i åtanke att det finns personer som bor i samma område och inte alls tillhör den generella bilden.
Så om du känner dig malplacerad, så tänk på att du är lika värd att vara där precis som alla andra och du har all rätt att få det du vill ha, bara du är beredd på att du ibland måste kämpa för det!
Nu ska jag försöka avsluta här, precis här.
Ska nämligen till Citygross och köpa nytt kaffe, klarar inte av mellanrost, DET MÅSTE VARA MÖRKROST ELLER SKÅNEROST!
Jag fick ett paket mellanrost pga av mitt medlemskap med coop, gratis är därför inte alltid gott!
Mellanrost är helt ärligt en hädelse mot mig och mitt kaffeberoende.
Ikväll blir det RuPaul's Dragrace All Stars!
En vecka som bestod mest utav att plugga och åter igen....
Nu har jag i exakt 7 dagar gjort en work-out med min skalle. Har fått gnugga in begrepp som social konstruktivism, social politik, könsmaktsordning, etik och mänskliga rättigheter, barnkonvention och så mycket mera! Nu så börjar jag kunna det mesta utantill, påminner mig själv lite då och då under dagen om olika begrepp. Vilket kanske slutar med att jag kanske får tvångstankar och måste räkna upp barnkonventionens artiklar minst 5 gånger varje dag framöver. Så länge det ger mig skenet utav att vara utbildad, så är det nog inget problem, hehe. Har klottrat ner allt på papper och gjort massa tankekartor som en slags sammanfattning. Problemet blir ju när man ska sammanfatta en helhetsbild, måste skriva jättemycket och med pytteliten text för att få plats. Nu när det är endast EN dag kvar innan min första tentamen, så har jag fått, i ärlighetens namn, väldigt mycket självförtroende! Det är inte bara givande att lära sig nya saker utan det är även väldigt givande att man förstår och kan dessa saker. En bekräftelse som man får från sig själv att. jag vet vad man snackar om och att en dag så har jag fulla rätten att kalla mig för expert inom dem ämnena jag nu läser om.
Förstår mig inte alls på alla dessa böcker om att finna den "snygga kroppen", självklart är dem främst riktat mot kvinnor, som att man ska hela tiden få självförtroende från sin kropp. Jag tycker det är dags att man ska få självförtroende från sin hjärna! Borde finnas böcker som riktar sig åt den sortens självförtroende och bekräftelse.
Förslag på boktitlar om självförtroende genom intelligens:
Du, jag och Nietzsche.
Stor hjärna på 30 minuter.
Bli smart med Steve Hawking.
Förbränn din idioti med 12-stegsprogrammet!
Statsvetenskap till vardag och fest.
Jag tror att detta kan bli en miljonindustri!
4 saker att se framemot, inför hösten!
Att älska sig själv!
Det finns inget fel med att älska sig själv.
Det finns inget fel med att vara stolt över ens interna och externa egenskaper.
Det finns inget fel med att visa sina svagheter och styrkor, båda är ju lika ärliga sidor utav dig.
Det finns inget fel med att vara stolt över det man har åstadkommit.
Idag möter vi ständigt på propaganda som jantelagen, att vi ej ska tro att vi är nåt eller
att det alltid finns någon som är bättre än oss.
Jag tycker det är absurt, eftersom självklart är jag någonting, jag är en individ!
Precis som du!
Det finns så många möjligheter jag kan ge och ta utav.
Sanningen är att vi alla kommer dö ensamma och det längsta förhållandet vi någonsin
kommer att ha, är förhållandet till oss själva.
Därav så är det aldrig för sent att lära att älska sig själv
och värna om det förhållandet.
När jag har varit i dåliga förhållanden så är det inte bara dem som har svikit mig,
utan jag har oftast svikit mig själv.
Vi alla är unika och vi har all rätt i världen att tycka om oss själva.
Att gå sin egen väg!
När man kastas plötsligt in i en stor grupp utav människor som man inte känner, så kan det vara svårt att komma ihåg vem man är.
Det fick jag uppleva idag, även om försökte jag vara fördomsfri till det mesta,
men när jag insåg allt party och lekar som var tydligen synonym med en fräsch student.
Så blev jag förvånad.
Jag hade inte förväntat det, att jag skulle plötsligt planera in framtida utgångar och lekdagar.
Det kändes fel för mig, eftersom jag valde ändå en akademisk miljö för att få en akademisk stimulering.
En utgång gör jag gärna med nära vänner och leka, det kan jag göra när jag har fått barn eller hund.
När de flesta verkade taggade inför allt "kul" och festligt, så kände jag mig udda och undrade främst;
Vart är jämställdhetsföreningen som snackar om genus varje torsdag?
Vart är libertingruppen som diskturerar Markis De Sade's verk medans de smörjer in sina läderkängor?
Vart är hipsterboklubben som recenserar William S Burroughs "Svängd", med senaste plattan av Burzum i bakgrunden och doften utav surdegsbak?
Det var sånt jag hade velat göra.
Visst är alla utgångar och brännbollsturneringar frivilliga och just därför, ska jag lita på min magkänsla.
Gå min egen väg, folk får gärna tycka att jag går miste om saker, men det vet ju jag bäst!
Man ska inte känna sig tvungen att ta emot allt som erbjuds här i livet
och om man känner en brist på möjligheter så får man se till att skapa dem själv!
För mig blir det snart autogiro till Amnesty.
