Att man delar upp ungdomar till en grupp för sig är inte direkt ovanligt och på sistone så har det varit mycket i hetluften om ungdomar, specifikt instagram upploppen. Under debatt i svt så pratar man om ungdomar som ville ha stöd från polisen men även om ungdomar som skapade upploppen. Det talas om vår generation (90-talister) kommer ut i en tuffare arbetsmarknad eftersom arbetslösheten är högre idag. Jag har exempelvis valt att studera på universitet och en av dem största anledningarna till att jag valde detta var just för att jag inte vill hoppa ut i arbetsmarknaden. Jag känner mig inte redo för den idag.

 

Vissa säger att 90-talister har det tufft och vissa säger att dem är curlade. Självklart ska man skilja på arbetsliv och familjeliv, man blir väl sällan curlad på jobbet. Eller ska man skilja på arbetsliv och familjeliv i vårt samhälle idag? Det handlar alltså om att man är curlad under sin uppväxt och sen ut i det tuffa arbetslivet. Att man kategoriserar ungdomen innebär också att man tillskriver dem bra och dåliga egenskaper men frågan lyder; När slutar man vara ungdom?

Är det när man får barn? eller en bil? ett jobb? När man tar bort sitt instagramkonto? När man tittar På Spåret som fredagsunderhållning (ett personligt exempel haha) ? Är det när man får rynkor i ansiktet?

Jag har ingen aning.

 

Samtidigt som arbetslösheten är hög idag så får vi se i tidningar och tv om de framgångsrika. En värdering utifrån framgång, hur mycket man tjänar och hur mycket man kan spendera. Då och då så bjuder kvällstidningarna med rubriker som "Så här mycket tjänar man i Svealand" eller "Här bor dem som tjänar mest". En generation som har växt upp med en insyn hos de rika och kända, men samtidigt har en lång väg kvar att nå detta "ideal". Sen så finns det nya sätt att uppnå detta "ideal" så som att få en populär blogg som kan dra intäkter på reklam osv.

Men är detta något som alla värderar? Är det något som alla vill ha?

Jag tror det finns en uppmuntran till det men det behöver inte betyda att det är ett behov hos oss alla.

 

Jag vet lika lite om min generations framtid som när jag vet att jag är en "vuxen". Ungdomar är människor, människor är individer och vi har olika personligheter och mål. Det enda jag vet, är att om framtiden behandlas med ett stort hopp hos oss människor, oavsett ålder och fas i livet, så kan vi nog motbevisa dem största pessimisterna.